Le igen.

Det har varit tomt, riktigt jävla tomt. Dock i bara några timmar, men det kändes som en hel jävla evighet. Jag vill aldrig känna så igen. Att förlora någon som man inte vill förlora är nog bland det värsta som finns. Ett litet steg fel kan bli så otroligt STORT. Jag blev knäckt, är fortfarande lite grann. Att det är så enkelt att knäcka någon, varför? Jag har säkert också knäckt honom, fast under en längre tid. Att han ens orkade stå ut så länge... Även om detta var bland det värsta som hänt, att behöva slänga ut alla saker, försöka ta bort alla minnen och dämpa ångesten, så var det detta som behövdes för mig att öppna ögonen, även för honom. Det fick oss att se va fan vi håller på med. "Man inser vad man har när man väl mister det", det är så jävla sant.

Vi är ett par idag. Det känns bättre än någonsin, helt underbart. Jag älskar honom. Ett liv utan den människan, det finns inte på kartan. Det skall alltid vara du & jag. Jag vill aldrig känna tomheten igen, det skall inte finnas där. Detta kommer bli bra, det ordnar sig. Jag vill bara se dig le igen.

This is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning. 

11 Februari

Helllluuuuuuu.
Har fått värsta skriv kraften här nu!

Skolan tänker jag inte skriva om mer, de går ju inte direkt framåt...
En kul grej är att jag skall till underbara Ullared med underbara Jessica på lördag, WIIIIE! Helt otroligt underbaaart!

Ah de va la de jag hade & säga. Nu räcker det.

PEACE!

10 Februari

HejsanHejsan.
Ibland får jag mina stunder och känner att jag behöver skriva lite. Skolan är super svårt, jag försöker vara positiv och se framåt, men det är fanimej inte lätt....

Vad ska jag säga om allt. Jag har en knepig känsla i magen och de släpper inte, varför kan inte allt vara BRA?! fattar inte hur svårt de skall vara... Är så trött trött trött på dettttttaaaaaaaaaaaaa.

Nu skall jag fortsätta plugga. Sjukt onödigt inlägg egentligen, men de behövdes :)

äh!
Peace!

Lägg ner.

Du har inget flow och knappt något delivery alls,
nej jag skulle fan inte ge dig en chans.
Fast om du sålde dig själv för typ tjugo spänn,
så kanske du kan ta vara på din pojkvän!

2013

Det är nu ett nytt år, 2013. Jag har börjat på universitetet, helt underbart att jag kom in. Det är svårt & det är helt annorlunda än gymnasiet, men det är helt okej. Jag ska ändå fixa detta! Men nagelkursen så har jag fortfarande praktik, är inte redo att åka och göra mitt prov än, men hoppas jag är det snart så jag får mitt diplom!

Jag måste skriva av mig lite om saker i livet som händer just nu. Jag bara stör mig på så otroligt mycket människor. Man kan inte vara ärlig och säga sanningen utan att alla ska flippa ur. Man kan inte vara snäll mot alla utan de måste alltid finnas någon som man ska trycka ner. Sedan ska andra personer som inte har med saken att göra lägga sig i, OCH GÖRA DET VÄRRE. Blir så sjukt irriterad. Man kan absolut inte stå på egna ben och "facea" problemet själv och gå till personen de handlar, utan man väljer att ta det genom 30 personer och skicka vidare så de tillslut kommer fram till den person man egentligen borde prata med. VA ÄR DETTA FÖR STIL?! Även om man borde vara vän med dessa personer för de finns i ens liv, så går de tyvärr inte alltid. De finns där och man kan lära sig att acceptera dom, mer kan man inte. De spelar "oskyldiga" och inget är deras fel, men i själva verkat så är det de som kör över allt & alla. Jag accepterar det inte och kommer aldrig göra. Fan va gött de var att skriva detta. De är lite dags för folk att mogna till sig lite, sedan kanske man kan vistas i samma rum utan drama.

Don't be a drag, just be a queen!